1.
Det sitter gudar bland molnen
De gungar, de skrattar och ler.
De böjer sig fram över kanten
och skådar mot jo-orden ner.

”Men, ser ni hur männskorna bråkar!
"De spränger och skändar varann”
”Och ser ni! De åkallar Gudar!"
"Och mördar i Heligas namn!”

2.
Gungandet upphör bland molnen
och gudarna reser sig upp.
De viftar med händer och armar
Är chockade, sorgsna, förbi.

”Vad gör vi nu med alla dessa"
"som bryter mot all rimlig lag!?”
"som dessutom skadar vårt rykte!
"Har vi något vettigt förslag!?”

3.
”Jag vet! ” sa en av de gudar
”vi avlyser Paradiset!”
”Vi sätter ut vakter och stänger”
”Så ingen mer kan komma dit!”

”Sen får de förbli vid sin jordlott”
”Och valsa där bäst som de vill”
”Vi slutar att lyssna till böner.”
”Vi överger dom, kort och gott!”

4.
Bland gudar hummas nu mycket.
Man skakar på huven och ser
ner över kanten av molnet
ner mot en ynklig planet.

”Vår avbild har blivit för lik oss!”
sa en utav gudarna trött.
”Vi skickade Darwin att rå dom”
”men ingenting hände förstås”.

5.
”Jag tror”, sa nu en Gudinna
”att Eva får komma till tals”
”Vi ser ju att männen bär skulden"
”för likhögarnas tusental”

”Nu måste vi alltså förordna”
”om machomäns degradation”
”om kvinnornas rätt att bestämma”
”om kvinnan som ensam blir präst”.