besvärjelse i dagbok
den sextonde i december anno tvåtusennio klockan nollniofyrtio

Tätnar över bortre Tjörn. Glesa flingor singlar här. Fjorden kåras av vind.
Rök från elden i kamin viker av mot sydväst och man förstår: nordosten är här.

Bara några dagar kvar nu. Bara några få innan vi är vid Vändaredagen, då, äntligen, mörkt kan gå mot ljust igen.
Äntligen

Efter några minuter tätnar flingors glopp. Jag gluttar på dörren och lyss. Jo! Bestämt! Var det inte en lärka som sjöng! Såg jag vingfladder? Ser jag inte tussilagos gula små kjolar sticka upp ur snön!
Hallucinatoriskt.
Njutiskt.

Jag har klarat det också i år. Än en gång har jag levande tagit mig igenom höst.
Nu finns bara vår.
Vinter kan jag se bortom.