Smutsiga stenar
Lägger jag i din hand

Inget blir så vackert som när de
Får tillhöra Dig

De renas från smutts och slag
Blir till diamanter
Och ädla stenar

Må jag inte försöka rycka till mig dem igen
I tro att de är nu det ena
Som kan glädja mig

För ensam kan de inte glänsa
Så som de är gjorda för
Så kan inte se dess skönhet mer
Kletas ner faller till marken
Och trampas på

Du ensam vet
Deras djupaste hemlighet
Och ger dem av ditt eget liv
Glansen från Dig
Ger dem evighet