Fastnaglad
Håller bordskivan så nära hjärtat jag kan
försöker låta bli att
andas
stänger av öronen
kan inte tysta tomrummet
efter dig
Hur hårt jag än försöker

Jag vill springa
Men den första tonen grep tag
i mitt hjärta
rev i mina nyvävda ärr
höll mig kvar
Så patetisk kan jag bara inte vara
Det var jag aldrig
med dig

De längsta minuterna
Jag någonsin upplevt
Varje tråd inom mig drogs åt
Mot dig
mot den du jag inte längre hade
mot den sång
du aldrig mer kommer sjunga
iallafall inte för mig