vem skyller sig själv för hemlöshet. vem faen ligger frivilligt som frusna paket i soprum, portgångar eller i bilvrak. som smuts i någon olåst tvättstuga. eller som trashankar ännu icke bortspolade av störtfloder i vägtrummor.

jag vet i alla fall hur djävla kallt det är att sova ute ibland - i full frivillighet i sovsäck och på renskinn.

men att varje natt, alltid, med usla plagg och på ett stycke papp...
bli kallad en "skyllasigsjälvare"

hårfina gränser finns mellan lycka och fiasko ibland.

var vore jag utan min kvinna

vem hade sett mig försvinna in i vinternattsdimma
in i uteliggarns nirvana
om inte jag blivit sedd och återintagen
av omsorg och känsla
igen
in bland de levandes skara