....

midnatt

Blind min sköna, blind för ljus
förvillad av en dimma.
Näckrosblad och vattenglans
ska mjukt och stumt försvinna.

Rullar över gatorna,
det tisslar och det låter.
Den midnattvind vi mött som barn
skall aldrig komma åter.

Fri vers av Henrik Nilsson
Läst 976 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2009-12-26 20:04

Skriv ut
Spara som PDF

Anna* Stark! "ska mjukt och stumt försvinna" gav en kärleksfull klang Applåd 2009-12-31

Myself oerhört vackert skrivet,får någon slags dejavu känsla,verkligen fint. 2009-12-28

Yrre Mycket vacker!! 2009-12-27

christie Många tankar och minnen kommer till mig när jag läser detta 2009-12-27

Tea Alex Frågan är om den inte kommer åter, tids nog - då vi är som minst beredda? Fint skrivet. 2009-12-27

Hans Christian Denna dikt har en grym närvaro. Jag tackar gott för läsning ! 2009-12-27

Regn & Grus Trolsk i ordens märkligt sköra vändningar. I sig är dikten ett klart porlande ljusglimt, tidlös! 2009-12-27

En strimma av guld Vackert!! 2009-12-27

Elisabeth Spännande ordkombinationer du använder. Vemodigt och vackert. 2009-12-26