Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förtvivlan ingen kan se

jag kanske kunde
se oss på en vacker
äng med blommor av
min innersta glädje

jag kanske kunde
drömma vackert
och leva fullt ut
med dig intill mig

jag kunde sluta
hoppas att vi ska
bli vackra om min
kärlek tog slut

istället ligger vi
på iskall mark
och endast glider
ifrån varandra

du lyckas på
något sätt att
vara längre bort
än alla andra

förtära min lycka
och få mig att
bli minst i världen

jag vet att du vill
men varför är
mina ögon blinda
för det du ger

varför känner
jag inte vår
kärlek i din röst
längre.




Fri vers av Matilda Linnéa Tinér
Läst 220 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-01-02 14:02



Bookmark and Share


  Rosadelores
Jättefin :)
2010-01-06

  blaite
Kalasbra
2010-01-03

  LePenseur
Känslosamt.
Styrkan i den här dikten är, tycker jag, att den flyter på så fantastiskt fint. Jag förstår inte alls radbrytningen och styckeuppdelningen egentligen, men den är otroligt lyckad. Du skapar en rytm som gör att man inte slutar läsa innan man hunnit till sista raden.
Vackert.

Det enda jag kan klura lite på, är varför du har ett "att" i följande stycke, då det mest låter konstigt i mina öron. I övrigt är det här bara väldigt väldigt fint rakt igenom.

du lyckas på
något sätt att
vara längre bort
än alla andra
2010-01-02

  Nina Nightwish
Så sorgligt fint...
2010-01-02
  > Nästa text
< Föregående

Matilda Linnéa Tinér
Matilda Linnéa Tinér