Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fånga mig (om du kan)



Då
för länge sen och ännu längre
var det enklare

det var på den tiden vi stal oss en fredagsnatt
och lät bli att förföra varann
så gott det gick

och jag visste inget
visste ingenting
förrän flera dagar senare när allt var över
allt var förbi
och jag ringde febrila samtal till min syster

veckor senare satt du mitt emot mig;
ett av mina hårstrån hade fastnat i dina egna
utanför duggade det
och det svindlade till i mig;
jag kan fortfarande säga nej!
jag kan fortfarande!

Men just då sa jag inget

kände bara hur du tog tillbaka
de sista resterna motstånd ur mig





Fri vers av Propella
Läst 794 gånger
Publicerad 2005-10-25 20:03



Bookmark and Share

  Elin S
Hupp! Har lyckats missa denna.

Här

"det var på den tiden vi stal oss en fredagsnatt
och lät bli att förföra varann
så gott det gick"

och här

"jag kan fortfarande säga nej!
jag kan fortfarande!

Men just då sa jag inget"

glimrar du tilll med det där alldeles extra som bara du kan. Inget krångel, inga konstiga omskrivningar, bara så jäkla klockrent framlagt att man blir grön av avund.
2005-11-11

  Per Rydberg
Din blick för detaljer, för det där vardagliga, som bara susar förbi i ett nu tycker jag så mycket om. Vändningen "... och lät bli att förföra varann så gott det gick" älskar jag. Men överhuvudtaget ditt sätt att använda språket är en fröjd att ta till sig för mig. Det inre versus det yttre. Blandningen är så väl avvägd att jag njuter. Jag skulle kunna analysera ännu mer, men jag upplever en närhet när jag läser och likaså igenkännanden dyker upp. Det är härligt att läsa en dikt som denna!
2005-10-26

  SofiaN
jaa jippie äntligen! ;) och början
jeeesus

det var på den tiden vi stal oss en fredagsnatt
och lät bli att förföra varann
så gott det gick

japp, du är bra, jag behöver nog inte säga det mer;)
2005-10-25
  > Nästa text
< Föregående

Propella
Propella