Du knäckte mig som en gren
Jag gick säkert av med ett vackert läte
En brytning i vårtid
Som när man trampar upp stigen
Som leder hem
Efter att löven för första gången graciöst
Dansat ner från träden
Och täckt sådana som mig
Med sin färgsprakande skönhet

Förlåt att jag inte hörde det
Jag var för upptagen av att vara
isär
För upptagen av att försöka
få lavan att läka mig igen
sammanfoga mig
med dig
och den del som trampat på mig

Men det måste varit vackert
Säkert blev jag en del
Av en symfoni
Ljudlöst för vissa men ljudfyllt
För löven över mig
Och jag hoppas även för dig
För jag tänker inte låta dig knäcka mig ljudlöst
Som vissa grenar skulle gjort
Ska du skada mig ska du höra det
En symfoni i bräckt moll.