Det var en mörk decembernatt då du kom till mig.
Just när jag inte trodde något någonsin kunde bli ljust igen.
Eller mörkare.
Det var inte ens sådär riktigt svart.
Nej, om allt är sådär riktigt, riktigt svart kan jag känna ett lugn.
Då är mörkret min vän som inte sviker.
Då är mörkret bara sådär underbart svart som aldrig, aldrig kan få en grå skiftning.
Då kan jag må bra just för att jag mår så dåligt.
Det är ett mörker som är konstant och som jag kan känna en total trygghet i.
Men just den här mörka natten var inte sådär underbart svart.
Den var sådär äckligt gråskiftande.
Den var inte svart och den var inte behagligt månljus heller.
Men du förändrade allt.
Du förvandlade en äckligt grå natt till en som i stället var underbart månljus.
Du lyste upp min tillvaro bara av att finnas.
Allt som föut varit svårt blev helt plötsligt så självklart.
Eller rättare sagt, ditt sätt att se på saker med total avsaknad av självklarhet gjorde allt så självklart.
Från den stunden blev det för mig självklart att det skulle vara vi.
Ingenting annat spelade någon roll.
Från den stunden fanns det bara en person i mitt liv som jag ville tillbringa varje natt med.
Varje kolsvart natt.
Och varje månljus natt.
Du ser in i mig som ingen annan kan.
Du visar mig förståelse när jag som mest behöver det.
Just när jag under så lång tid trott att jag var ensam om att tänka som jag gör.
Jag trodde att jag var unik.
Det är jag kanske till viss del, men till stor del inte.
Det finns en till person i världen som är mer lik mig än jag trodde någon kunde vara.
Kanske betyder det att vi är menade för varandra.
Kanske betyder det att vi aldrig kommer orka med varandra i längden.
Det vet jag inte och därför vet jag att du ej heller vet.
Men en sak vet jag och det är att du gör mig lycklig.
Per automatik vet jag att du känner likadant.
Så låt oss hoppas att vi finner kraft att leva med varandra.
Vi kan inte se in i framtiden och tur är väl det.
Tiden får utvisa om det ska vara du och jag.
Om det inte blir så får vi klara oss på varsitt håll.
Hitta en annan kärlek.
Men på den här punkten, ska du veta, är vi olika.
Du kanske finner någon annan att tillbringa dina nätter med.
Någon som försöker förstå dig, men misslyckas gång på gång.
Någon som säger sig älska dig.
Och någon som du säger dig älska, men då lurar du bara dig själv.
Med mig är det annorlunda.
Utan dig kommer varje natt förbli lika äckligt grå.
Olika nyanser av grå.
Men fortfarande lika hopplöst äckligt grå.
Grå är den absolut fulaste färgen som finns enligt mig.
Jag är hellre med dig tusen svarta nätter än är själv en grå natt.
För mig finns det bara du.
I framgångar och motgångar.
I sol och regn.
I himmel och helvete.
Men aldrig i några äckliga gråa nätter.
Aldrig, aldrig någonsin i grått.