Du ser på mig ibland
och du rubbar min balans.
Du bryter mot mina regler
men du vet att du är den enda
som någonsin fått komma så nära
och när du ser på mig
är du närmre än någonsin förut,
du kliver över gränsen,
då släpper jag kontrollen
jag ser in i dina ögon
och förvånas över
hur nära man kan komma.

Du ser på mig ibland
som om jag var den enda i hela världen.
Du ser på mig
som om det inte skulle spelat någon roll
om du sett alla andra.
Du ser på mig
du kan läsa mina tankar
du förstår mig
även om jag inte alltid
kan berätta hur jag mår
men du tar dig in där ingen annan
förstått hur,
inte brytt sig om att fundera över
om att man faktiskt kan må dåligt
fast man säger att allt är bättre än någonsin.

Du ser på mig ibland
och ibland ler du.
Ibland säger du att du älskar mig
och ibland behöver vi inte säga något,
bara känna värmen av varandra
när vi somnar i det lugn
vi bara kan få av varandra
och vaknar i den trygghet
vi inte tar förgivet
utan är lika tacksamma för varje gång
vi får vakna i varandras armar
och känna att vi har något
som ingen kan ta ifrån oss
ens om de försöker.

Vi har ett band som inte brister
och vi har det tillsammans.
Jag är tacksam varje gång du ser på mig så där
och får mig att känna mig värdefull,
som om jag är den enda
i vars famn du vill somna
och vakna
och leva
och bara finnas i
även när det känns svårt att leva.

Du ser på mig ibland
och ibland säger du att du är rädd för att drunkna,
då brukar jag skratta åt dig
men jag vet att du menar
precis allt du säger till mig
och att det betyder allt och mer ändå.

Du ser på mig ibland
ibland rör du vid mig samtidigt
ibland ser du med händerna
och ibland är vi blinda
men det gör inget
för vi kan lita på varandra
och vi kan tillsammans hitta vägen
men oftast vill jag bara vara kvar
i nuet
med dig
och dina varma blickar.
För alltid.