Efter sommarens ljusa nätter
har jag velat stoppa tiden.
Om jag bara fick vara kvar där,
i brytningspunkten.
Just innan sommaren blir höst,
eller i den andra,
som pågår just nu.
Om jag bara fick vara kvar där,
där förändringen är verklig för mig.
Just efter att värmen plågat mig.
Just innan kylan griper dig.
Om jag bara fick stanna där
när man ser skillnad på dag och natt.
Om jag bara fick stanna där med dig.

Efter sommarens ljusa nätter
tar mörkret vad det anser sitt.
Det bryr sig inte om
att andra kan vilja ha kvar dess byte.
Mörkret brydde sig inte om
att det fanns någon
som jag inte ville vara utan.

Efter sommarens ljusa nätter
behöver jag dig mer.
Du behöver mig också,
vilket slår bort de mörka tankarna.

Efter sommarens ljusa nätter
kommer drömmarna tillbaka.
De som får mig att vakna svettig varje gång,
de drömmar som gör mig rädd för att somna.
De drömmar som stänger ute verkligheten.
Sådant händer andra,
men aldrig mig.

Efter sommarens ljusa nätter,
innan det åter blir vår.
Så många mörka dagar.
Så mycket gammalt att rensa bort.
Så många fel att sudda ut.
Så många drömmar att glömma.

Det som brinner syns även i mörker.