Värmen jag får av dig
är lika underbar
alla tider på året
varje dag i veckan
för att utstå kylan
jag aldrig bett om
som andra ger mig
de kan dra åt helvete
men det är väl klart
att deras ord gör ont
och deras kalla blickar lämnar inga tvivel
du ska inte tro att du är något
Men jag vet att jag är något,
jag är någon
jag spelar roll
men deras isande blickar
kan få mig att villja gå hem
och aldrig mer öppna käften
aldrig mera göra min röst hörd
i ett kallt klimat
som de själva skapat
och där jag inte är en del,
åtminstone inte en önskad.

Deras kalla blickar
säger mig
att sympati ska motarbetas,
förståelse ska inte finnas till,
visst finns här förståelse
men du måste vara som oss
och bränna djupa hål
med kalla blickar
i en vilsen stackars människa
som egentligen aldrig velat skada någon.
En vilsen människa
som inte visar sin osäkerhet
jag vill inte bli älskad av er
men jag vill inte att ni ska spotta på mig heller.

Som träden släpper sina löv om hösten
släpper jag er
jag sjunker inte till er nivå
jag vill inte göra någon illa
doften av blod får mig att må dåligt
och vad ni än gör
står jag över
ni spottar aldrig på mig igen
hur gärna ni än vill.

Fast blickar kan bränna djupa hål
finns inga gränser för hur långt jag kan gå.
Ni är fast med era ögon
och de blickar jag sett
kommer aldrig ta er längre
jag vet att ni kommer frysa fast.