Är du en av himlens alla stjärnor?
Är det du som lyser så där klart och starkt?
Du är den jag skulle plocka ner
för att än en gång få känna din doft
och höra ditt skratt.
Jag saknar ditt skratt
och jag är rädd att din röst ska blekna
om jag inte får plocka ner dig,
vi behöver ditt ljus
och ditt skratt.

Om du är en av alla stjärnor,
se ner på mig
med samma stolthet
jag alltid sett upp till dig
så ingen stjärna faller.

När jag tappar fästet
och går vilse i min tro,
då ser jag upp mot himlen
på en stjärna
som är så mycket starkare
än alla andra tillsammans.

Jag saknar ditt skratt
som jag saknar din röst
och ditt sätt.

För att göra dig stolt
och mäta mig med din styrka
saknar jag dig utan att vackla,
utan att falla,
så att den stjärnan kan se ner på mig
med samma stolthet
jag alltid sett upp till dig.