”Du gjorde inget fel.”
En mening jag aldrig trodde jag skulle höra mig själv uttala.
Inte i det sammanhanget.
Hade aldrig gjort det förut.
Varför var det annorlunda med dig?
Jag är ju ingen rationell person i det läget annars.
Varför i helvete var du tvungen att göra mig till en bättre människa?
Till någon jag egentligen inte är?
Till någon jag egentligen vill vara fast jag vägrat erkänna det?
”Allt är ditt fel.”
”Du kan dra åt helvete.”
”Jag vill aldrig mer se dig.”
”Jag har aldrig älskat dig på riktigt.”
”Du är en jävla idiot.”
”Jag hatar dig.”
”Du förtjänar inte mig.”
Den sortens vokabulär tillhör mig.
Jag vill kunna säga så även till dig.
För jag är egentligen ingen snäll person.
Och jag hatar den del av dig som fått mig att bli sån.
Varför kan du inte bara låta mig vara arg?
Låta mig hata dig?
Varför är det annorlunda med dig?

Du har lämnat mig med öppna sår.
Öppna sår som kommer läka så småningom.
Öppna sår som dock kommer lämna fula jävla ärr.
Där andra förut bara karvat lite på ytan tog du kniven och körde den rätt in i mitt hjärta.
Men hur mycket jag än vill så kan jag inte hata dig.
Jag borde göra det men kan inte.
Jag borde gjort som jag brukar och aldrig placerat kniven i din hand.
Men det gjorde jag och nu har jag bara mig själv att skylla.
Varje gång jag studerar mina ärr ska jag tänka på dig och vad du gjorde med mig.

Du gjorde mig till någon jag inte trodde jag kunde vara.
En person med mänskliga värderingar som faktiskt bryr sig om andras känslor.
En person som inte bara stänger av när det blir jobbigt.
En person som inte manipulerar och leker med kniven utan att bry sig om vem som skär sig.
Den här gången släppte jag kontrollen och lät dig leka med kniven.
På gott och ont.
Men nu har du lekt färdigt och jag vill faktiskt ha kniven tillbaka.
Den är min och jag behöver den för att kunna skära i någon annan.
Men hur många jag än lämnar med fula jävla ärr så kommer inte mina egna försvinna.
De kommer för alltid påminna mig om den gången jag släppte kniven ifrån mig.
Den gången jag tappade kontrollen.

Känn dig ärad.
Du är den enda som nånsin kommer få låna kniven.
Men som jag sa, nu får du faktiskt lämna tillbaka den.
Jag lånade ut kniven, men jag tvingade dig inte att använda den.
Så ge mig den för i helvete innan jag blir arg på riktigt.
Och förresten, du kan dra åt helvete.
Allt är ditt fel.