Jag sitter här igen

försöker hitta ord vad är det egentligen?

varför förstår jag ingenting varför finns det ingen jag kan fråga varför finns det aldrig några svar

jag är bara en trasig själv som har gått vilse

kramar träd och hoppas på att någon snart ska hitta mig

jag gråter alltid extra högt för att jag hoppas att hon ska komma in och säga nämen älskling vad har hänt?

och jag ska få berätta om hur svårt det är att leva när man inte vet hur man gör

hur jag undrar hur jag kan säga att jag älskar någon fast jag inte har en aning om vad kärlek betyder

(jag vet inte vad LEVA heller betyder men det verkar vara så flummigt)

fråga varför allting växlar mellan paradis och helvete varför det aldrig blir balans

och varför hon säger att jag inte tycker om henne

jag vet inte vad hat är

jag vill bara bli funnen få en karta och höra orden titta här

det är hitåt du ska gå, och här är ditt mål

det kommer ta så och så lång tid att komma dit och du kommer vara med om det här under tiden

jag ska tacka och börja vandra

ibland tänker jag på att dö

(aldrig på riktig bara bollar tanken)

det känns som en ära att få ta del av, ett mysterium och äventyr som slår allting annat

att ialla fall få bestämma någonting själv och inte bara lägga mig i LIVETS händer och hålla tummarna för att det kommer gå bra trots allt

här någonstans ska det väl ta slut men jag hittar inga såna ord det brukar vara hejdå god natt god kväll eller något annat likvärdigt

tårarna är slut halsen värker som om jag sprungit långt och jag är tom och trött

jag väntade på ett svar som aldrig kom han såg att jag var tillgänglig men struntade i det ändå

jag är så trött på att LEVA

jag är så trött på att aldrig förstå