Mitt i allt det svarta tunga

hittade jag plötsligt små fragment

av lycka

Det kändes ovant

STORT

Och nästan lite förbjudet

Ska jag våga pröva?

Med små steg närmade jag mig mitt

Nirvana

Ett steg framåt, tre tillbaka

Kämpade mot medvinden

Förändringar är bäst när de är små!

I vissa ögonblick kunde jag ändå brista ut i sång,

i en galen dans som lämnade mig tom

och andfådd

Men jag ångrade mig alltid efteråt

och hoppades såklart att ingen märkt något

I min lilla bubbla låter andra mig vara

Det känns som år sen nu

När Daugava var det bästa som hänt mig