Jag är för billig för Western

Ändå är det bara dit jag vill

Till solnedgångarna, prärielöparna

och vinden med doften av frihet

Bort från ångesten

oron, känslan av att inte räcka till

Om pengar kunde räknas i tro

längtan efter något nytt och främmande

Så hade jag redan varit där

Istället gömmer jag mig bakom melodier

gitarrspel och vackra,

hesa, sensuellt trevande röster

för att ingen ska höra att jag gråter

Tårar av oförmögenhet att göra något vettigt,

sorg över det som ska dö, men framför allt av frustration

över att fingrarna inte rör sig som jag vill

Och över att musik inte är något verkligt

När ångesten försvinner finns bara rädslan kvar

Rädd för att någon ska se, att fel person ska läsa, kanske rädd för att rätt person ska läsa

och inse att det är honom allt handlar om? Jag vill inte vara

ansvarig för andras liv, den vetskapen skulle sätta en mynning mot min tinning och trycka av

På Frihetens Lands öppna slätter kanske allt sånt försvinner

Vid Little Big Horn raderas allt

I Clint Eastwoods och Crazy Horses famn kan jag gråta ut

Det går inte här hemma, vem skulle ta sig tiden?

Likt en fågel i bur längtar jag ut

Till allt det där ouppnåeliga, sagan som inte är på riktigt

Så jag blir nog kvar här

Med för långa morgnar som bäddar för ångest