Natten hade varit fylld av tankar; tankar av den obehagliga sorten, och vinternattens köld kröp in genom fönstren och gjorde den isande relationen än mer omöjlig, men Daniela somnade till slut, och nu låg han vaken och funderrade över hur han skulle kunna blidka henne på något sätt.Hon var ofantligt vacker där hon låg bredvid honom i sängen, och han skulle väcka henne om han vågat; men som läget var nu så fanns det ingen ingång till någonting föreföll det, och alla sorters utsagor trängdes i huvudet på honom.

En isande känsla av obeslutsamhet föll över honom, då plötsligt Anna, husan, gjorde entre för att utföra de sedvanliga hushållsgöråmålen.....

- Nej men se god morgon, sa hon avmätt, och med en road blick.
- Hörrdu......arbetar du kvar här? sa han matt. Trodde att du fått sparken senast!
- Det känner jag inte till.Här ser ju ut som en svinstia igen, hur kan du ställa till det så här, och hon i sängen där, hur kan hon ens.....
- Du, ta det inte personligt, men hon trängde sig på här igår, jag vet inte varför men....

Plötsligt slog Daniela upp sina klarblå ögon, och en viss förvåning kunde skönjas, hon kastade av sig täcket och drog på sig kläderna, under det att husan tog fram dammsugaren ur garderoben.
Daniela så bestört ut med ens, och riktade sig mot husets värd, som nu kände sig mer besvärad än någonsin.

- Jaså, du har städhjälp här?
- Jaa, älskling, jag har ju försökt bli av med henne, men hon envisas med att komma hit, tror inte att hon gör det gratis direkt, men det här var lite överraskande i sanning.Men strunt i henne nu, har natten varit skön? Själv har jag ängslats av stormen därute; och vår.....hmm...oförmåga, ja duvet.
- Oförmåga? Jag har för mig att vi hade ett klargörande samtal igår?
- Jaa.....vet inte om det var något som var oklart, jag berömde dig för din helt enastående skönhet, men det fann du ju enbart löjligt och.....utan intresse.Nåväl Daniela....
Husan for runt i lägenheten med dammsugaren, han önskade nästan livet ur henne, men i den här situationen gällde det att förhålla sig relativt neutral, om nu något sådant var möjligt.

- Ja som sagt, här behöver ju städas ibland, och hon är billig.Billig i alla bemärkelser.Något ska hon väl uträtta, det här är en av de här fruntimren som ställt till det för mig om du förstår vad jag menar.
- Jag förstår ingenting alls.
- Är det den där kronofogden, som du hakar upp dig på så kan jag meddela att det är slut! Hon har tagit min sommarstuga, och hade säkert tagit mig också om jag inte haft sinnesnärvaro nog att sätta stopp för det hela.Hon tillhörde den här hemska kategorin kvinnfolk som endast taga när det passar, och sedan lämnar allting åt sitt öde. Det är tur att jag har dig Daniela.
- Kanske det.
Äntligen gick den besvärliga husan, hon vinkade adjö med ett överdrivet hjärtligt leende, som om det här hade roat henne, fått henne på gott humör, och han förstod mindre och mindre av det här,men något skulle kanske klarna under dagens lopp.

- Joo Daniela, jag förstår mig inte på den där damen.Hon är obegriplig. Sist skällde hon ut mig och tyckte att jag var löjeväckande...
- Och?
- Jaa..........jag ville resonera lite med henne om månggifte och andra kulturer, ja hur man har det ute i världen.Men hon låtsades oförstående, och gjorde konstiga grimaser, ja hon är ju psykiskt sjuk helt enkelt, jag tycker att vi lämnar det här ämnet nu.
- Du är rolig ibland du.
- Jaså.........jaa, det är isåfall helt ofrivilligt.Och när det gäller mina tankar och känslor inför dig, så är jag helt sannfärdig som du vet.
- Hoppas det.
Det blev tyst igen, och dagen hade verkligen kunnat börja bättre tänkte han,men så betraktade han hennes vackra profil, och genast kände han sig bättre till mods.
Det här var det avgörande slaget, tänkte han, dessa minuter skulle avgöra hela deras framtida tillvaro, han skakade av köld och obeslutsamhet igen.....
- Ska vi gå ut, sa hon försiktigt.