Två slitna siluetter
är det enda som finns kvar

Av två älskande barn i ett minne.

Längst väggen täckt av sprickor
där tapeten blåser bubblor.

Tjockt ligger dammet över golvets hala yta
där fotspår nu suddats ut.

Inga glada skratt som ekar
borta är rummens forna glans

Där nu mössen leker katt och råtta.

Gammal har hon blivit
vännen min

Så ödslig och tom.

Vi åldras tillsammans
när nu tiden når sitt slut
och livet rinner ur oss båda.

Tack för att du finns