Det går fort att vänja sig vid nya rum. Avlägsen discomusik om nätterna och vitlökslukt stör inte. Det är lätt att glömma den vackra trappuppgången i mörkt trä där människor gömmer sig för varandra. Här, där mitt namn är det enda som slutar på son ler folk, de hejar, håller upp dörren och erbjuder hjälp med tunga kassar.