De fjäderlätta topparna trippar
hittar och igenkännande ler
och handen, som i glädjen
och i ivern brer ut sig allt mer den...

Når och följer lekande lätt
väl intrimmade spår. Vet precis
var det skall gå upp eller ner...

Och rundar en kulle! Förlåt två!
Så känns en till? Tre!
Bäst att räkna om...
En, två, TRE!!!
Det!

-Mitt?
-Nej!
-Vadååå?!?!?
-Nej! Det är ju vårt!!!