Mina vita händer mot din rygg.
Vi andas i trianglar.
Jag vet du är rädd, men jag släpper dig aldrig.

Du lovade mig
att jag alltid kommer kunna lita på dig.
Jag kände mig vilsen och gömde mig hos dig.
Jag känner inte mig själv,
vem jag då lita på?
Och hur ska du kunna lära känna mig då?

Dina händer kupade runt min hals,
när du viskar i mitt öra att du ska tina min frusna kropp.
Jag ligger stilla på rygg och ser på stjärnorna,
medan du smeker min hud varm.
Men mina händer förblir bleka som lik.
Jag ser snön dala ner från stjärnorna.

Mina svartmålade naglar mot din rygg,
jag ser glansen i dina ögon.
Allt blir en kontrast.
Den glittrande snön fångar mig
och du håller mig varm.

Mina vita händer mot din rygg.
Vi andas i trianglar.
Du vet jag är rädd, men jag släpper dig aldrig.