Den här platsen är fortfarande bara vår.
Allt annat vi hade jag smulade jag sönder till damm.
Allt det vi gick igenom, betyder numer ingenting,
kanske lite, men allt för lite.

Den här platsen är fortfarande bara vår.
Det finns ingen som kan ta den ifrån oss.
Vår sorg.
Ingen kan röra vid oss här och säga att allt är okej.
Är det allt som blev kvar?
Vår sorg?

Tänk att se honom istället för att gå hit,
att se honom växa.
Leva.
Tänk att inte behöva leva med alla tankar.

Den här platsen är fortfarande bara vår.
Och är det allt som är kvar mellan oss?