det var du,
i två sekunder.
när jag inte kunde andas mer,
utan jag bara såg dig, ditt ansikte, dina ögon.

det var du,
i två sekunder,
när jag glömde vem jag själv var,
och jag trodde jag trodde jag stod vid randen av ett stup.

det var jag,
i två sekunder,
som inte kunde andas,
som trodde jag skulle ramla.

två sekunder,
är det en evighet?
eller blundade jag bara för länge,
för två sekunder räcker inte.

det var du,
i två sekunder.
sen var du borta.
jag ser dig inte mer.