Stanna hos mig,
jag känner iskristallerna runt mitt hjärta frysa.
Allt springande har inte tagit mig någonstans,
det enda som tar dig någonstans är inställsamma leenden.

Ilskan matar mitt hat,
sorgen lever på min ilska.
Jag river, sliter och lovar.
Jag känner mitt hjärta sakta ner,
jag hör monitorns pip allt svagare.

Bakgrundens sorl dör ut.
Jag känner någons fingrar mot min kalla hud,
jag får en elektrisk stöt,
varför är allt så långt bort?

Jag känner iskristallerna som en krans runt mitt hjärta.