Långt sedan jag föddes
är vinden min vän
hon kommer ofta smygande
det har jag på känn

Hon smeker mig i håret
och tar mig i sin famn
på havets ystra vågor
hon lotsar mig i hamn

På stranden där jag står
med tårar på min kind
hon blåser dem bort
min kära fröken vind

När regnet faller stilla
från molnen de grå
hon blåser så förföriskt
så himmelen blir blå

En solig sommardag
hon fläktar så skönt
gräset vajar kärleksfullt
så friskt och så grönt

Hon vaggar mig i trygghet
och ger till mig mitt jag
så stilla under stjärnorna
när natten blir till dag

När drakarna ska flyga
känns allt underbart
de svävar mot himmelen
när vännen sätter fart

När morgonen vaknar
så finns hon alltid där
i livets vedermödor
min vän vinden så kär