Jag skulle aldrig låta en blomma vissna,
som jag bestämt att vårda ömt.
Jag skulle aldrig låtsas som om ingenting,
för att jag hade det glömt.
Jag skulle aldrig gena över ängen, för att luras till mitt mål.
Jag skulle aldrig ljuga för mig själv, för att fylla upp ett hål.
Jag skulle aldrig rycka sista blomman, ensam om sin art.
Jag skulle aldrig förstöra någon annans sol som jag ser lysa klart.
Jag skulle aldrig trampa på de, som värdigt för sig slet.
Jag skulle aldrig äta hela kakan, för min egen girighet.
Ty jag skulle aldrig veta rätt och fel, om det inte var för er.

…..men jag skulle visa vad jag går för, jag skulle sätta ner min fot. Jag skulle släppa all min stolthet för ärlighetens skull. Och jag tackar för min barndom, den fyller mig av kärlek varje dag. Jag skriker ut mitt namn! Älskar att jag är jag. Ja, jag kysser moder jord för att jag får leva här med er.

Jag skulle lita på min tro, visa min sårbarhet och ge en öppen hand. Jag skulle bära alla stockar och bygga min egen ark. Jag skulle trotsa regnet som mot ansiktet piskar! Jag skulle låsa upp alla låsta dörrar och låta fåglarna flyga ut. Jag skulle simma motströms och känna vattnets kamp. Jag skulle andas på fönstret, med fingret mitt, och skriva alla de vackra ting. När ångan försvinner skulle jag andas på nytt och skriva om och om igen. Jag skulle kasta mig i havet och simma långa, långa mil, jag skulle njuta av varenda droppe, som vidrör vid min kropp. Jag skulle kasta mig i snön, göra fina, fina änglar, om och om igen. Jag skulle flyga som en fågel om jag fick uttrycka mig väl….

…Jag skulle aldrig ha denna vilja om det inte var för er, tre själar i mitt liv.

Jag behöver aldrig leta efter kärlek,
för den har ni aldrig gömt.
Jag behöver aldrig leta efter trygghet,
för mig har ni aldrig glömt.
Tack pappa mamma och bror för all kärlek som ni ger,
Jag skulle aldrig älska livet om det inte var för er.