Ett månsken jag ser,
fortfarande natt men ändå står jag och ler.
För där borta flyger fjärilen så lätt,
men jag vill inte dit än på något sätt.

För jag vill trassla igenom spindelnätet först,
innan jag släcker min törst.
Då känns det som jag kommer dit med båda fötterna på jorden, utan att spilla någon sand ur hinken min på de betydelsefulla orden.

För jag måste läsa orden noggrant i denna lott,
så jag i framtiden kan bygga mitt egna sandslott.