Tänk att en liten filur som du kunde ge mig så mycket som ord inte kan ta på, men ibland gör du mig alldeles gul och blå. Tänk att ett sneglande öga kan ge mig känslan av att både skratta och gråta av välbehag, samt hur du ibland tvingar mig att byta sinneslag. Tänk att du kom till mig så liten, ung och visste inget om världen, och nu är det du som påminner mig om hur lätt det egentligen är att gå rakt på vägen. Att komplicerat bara är för oss människor, som erövrar världen i helt fel skor.
Jag kommer finnas här tills ditt liv på jorden tar slut,
och jag kommer ligga helt trött efter allt gråt och tjut. Men du kommer titta ner och undra vad jag håller på mä?
För du vet ju redan att det är ju såhär det ä´.