snön ligger ännu kritvit
täckestjock över gatans kalla ytor
över trädens mjuka blad

snön ligger ännu
gnistrande som glas
över fönstren
till framtidens rum

skrev lappar under
lyktans sken
lämnade tecken i vita spår
under månen finns
ett under
var sekund

snön ligger ännu
kritvit
knastrande
hörs det krasa
under tystnadens
bleka himlavalv


jag känner ännu
hur du sänder
dina leenden
med vinden
för att inte frosten
skall kyssa mot själens
skuldror