Det är så lätt att falla. Det behövs inte ens egen vilja. En blick, ett yttrande öppnar luckan. Det kryper under skinnet. Monstret där inne ropar efter föda. Jag matar och matar för att tysta. Men mycket vill ha mer. Försöker dra för locket igen. Tar i så musklerna skriker. Blundar. Klipper av bandet som binder. Sparkar mig fri.