När jag för några år sedan
låg sjuk hemma i influensa
gick min man en runda på stan.

Timmarna gick han varken hördes av
eller syntes till... Jag vaknade, ropade
på honom, men fick inget svar...

Så i vaknande och ropande gick eftermiddagen...

När det börjat skymma vaknade jag av att det stod
någon vid min sänggavel, efter ett tag när jag samlat
min suddiga blick såg jag att det var min man.

Han höll något i handen och undrade om jag såg vad
det var, det gjorde jag inte. Hur jag än koncentrerade
blicken på förmålet lyckades jag inte se vad det var...

Men till slut kom jag på att det var nog en hyacint...
Men sa jag hyacinter brukar ha en ljus stjälk denna
ser mera grålila ut...

Hyacint! ropade min man till, det är det inte!
Det är en diskborste! Jag hittade den torget!
Tänkte när du blir bra blir du nog glad när du
ser att du fått en alldeles ny diskborste!
Så snurrade han den runt och sa titta!

Då blev jag frisk! Men med fortfarande dimmiga
ögon reste jag mig på knä i sängen och skrek:
-Här ligger jag dödssjuk! En annan man hade
kommit med en blomma minst till sin fru och
du kommer med en borste. Ut och stäng
dörren! Öppna den aldrig mer!

Då öppnades dörren och han sa:
-Eftersom du är frisk nu vill du kanske ha kaffe...

Jag skrek bara: -Ut...