Daniela vaknade tidigt nästa morgon, det hade varit en fullmånesnatt och hennes hela konstitution var nu i uppror, och hon hade ett obehagligt tryck över hjässan. Den där prinsen eller vad han var för något sov djupt, och hon smög sig ut i köket för att hämta ett glas vatten.
Han hade yrat under natten, som en fallandesjuk, ena stunden ville han låna flera hundratusen, och sedan övergick han till att berömma hennes kroppsformer och själsliga anlag.Det var ingen måtta på det, hon blev trött, och avvisade omedelbart hans erotiska närmanden som ägde rum då och då, när fantasierna tröt för honom.Så hade han slocknat, och sov som en medvetslös björn ungefär.
Så här kunde han väl inte hålla på! Om hon kunde sätta stopp för de där obehagliga kvinnornas inflytande, det var nog enda möjligheten att få rätsida på det här.
Plötsligt kom han inrusande i köket, med en vild blick och skrek högt:
- Daniela! Du måste tyvärr gå, Cordelia är på väg hit!
- Jamen vadå? Lugna ner dig, jag ska prata med henne.....
- Daniela! Kan du låna mig 150.000, förlåt att jag är upprörd, men hon tar livet av mig eljest.Kan du tillmötesgå denna min enkla begäran så är allt bra, jag ska skänka dig allt, min ros....
- Nämen! Du kan få låna en hundralapp om du vill. Jag äger inte de pengarna min snälle vän...jag är ledsen...
- Ja då är det ute med oss!Då kan vi lika gärna begå harakiri här och nu! Snälla Daniela, kan du ta emot henne när hon kommer, jag törs inte vara här längre!O, att allt skulle sluta så här, jag ber tusen gånger om ursäkt....
- Gå in och lägg dig och lås dörren så ska jag ta hand om den där ormtjuserskan. Har du nåt kaffe kvar hemma?

Så blev allt lugnt igen, vår hjälte försvann in i sovrummet och gömde sig under täcket, det här var nog hans svåraste stund i livet, och han tyckte gräsligt synd om sig själv.Och denna förödmjukelse...att Daniela skulle behöva se den,det var nästan det värsta, han kände sig som den ynkrygg, den mes han ju egentligen inte var.

Så gjorde Cordelia entre med en outgrudlig hälsning som kunde betyda vad som helst. Daniela neg artigt och bjöd damen att slå sig ned vid bordet.
- Jaa, herrn sover och får inte störas.Är det något jag kan hjälpa till med, frågade Daniela så försiktigt hon kunde.
- Nej, det tror jag faktiskt inte.Jag kommer för att göra en utmätning! Han skulle betalat en skuld igår, men några pengar har jag ju inte sett....jo fröken
Daniela, var det så ni hette, ni vet möjligen inte om han har pengar undanstoppade nånstans?
- Näej...det tror jag inte, han försökte låna av mig igår.Lämna oss nu fröken Svensson, här har ni nog inte mycket att hämta.
- Jasåå....säger ni det, säger ni det...joo, ni kan ju meddela den sömnige herrn därinne att det blir VISNING här i eftermiddag.Bostaden kommer att försäljas på exekutiv auktion.Jag försäkrar er att jag nu inte kan göra någonting för att hindra detta....
- Ut härifrån hemska människa!
- Jag ska strax gå. Vilket löjligt våp ni är egentligen, tror ni att den där mannen ska tillföra er något annat än bekymmer? Tror ni att han har nånting i beredskap för er? Fick ni älska inatt? Nej troligen icke, efter att jag redan tagit kraften ur denna obotlige krake! Usch fröken Cordelia, ni är nog värd ett bättre öde, men som jag nu utrönt att där saknas både förnuft och klarsyn, så är det nog kört kan man säga, hälsa honom att visningen är klockan trettonnollnoll!

Hon formligen flög ut genom dörren, och Daniela kände en sorts lättnad, hade den där damen hållit på ett tag till så hade Daniela klippt till henne på allvar, det stycket...kommer hit och tror sig veta saker, men har inget att ge själv mer än en sorts felvänt goda råd........nej fy vad hemskt det här var.
Och skulle hon inte överge honom nu i denna svåra stund? Nej då skulle den där hemska kvinnan få rätt, det önskade man sig inte, och dessutom kunde det alltid komma något bra utav allt som är dåligt, det hade Daniela lärt sig under årens gång.
Jag ska gå in till honom när ilskan lagt sig lite, tänkte hon, han är ju sjuk, kanske borde han in på hospitalet, åh vad mycket konstigt han hade pratat inatt!
Jag måste rädda honom, tänkte hon beslutsamt, och klädde åter av sig och lade sig bredvid hans skakande kropp...