Du kunde ju smida orden
 liksom smeden smidde järnet
 du kunde ju fila till din din sanning
 liksom snickaren filade trät

 du drog en vals
 liksom dansaren över blank parkett
 
 du kunde inte låta
sanningen smeka dina läppar
du valde lögnens dryck
och tömde bägaren

 sanningen smakade den bittert?
 var den inte ändå vackrast
 
 trots att den sved mot
 själens öga
 trots att den kändes som tagg
 mot hjärtats kind

 så säger jag
 till månen
 viskar till havet
 att ge ditt hjärta
 sanning
 för att den må dansa över dina läppar
 ty ändå smakar sanning sött