Bortom dessa tallars skydd mot insyn
växer det en urskog
Din far var en av dem som envist skövlade sin väg där igenom
Svart av allt arbete var han med och lade din grund.
Visst höll han av dej min flicka
av det vittnar dina sotiga kinder
Men lärde han dej att stå på dej?
Lärde han dej att säga nej?
Lärde han dej verkligen just hur värdefull du är?

En gång var du vackraste tösen i bygden
med rosiga kinder och blommig klänning
Ditt skratt ekar ännu som pärlor mot ett marmorgolv
Vem kunde veta om det hål som växte i ditt inre
Kom det sej av att du var moderlös?
Det kanske var hon som skulle fylla ditt hjärta?
Men istället fick du en by, invid en förtrollad sjö
överallt låg snaror som du aldrig visste om
Förrän det var försent

*********************************

Och från kaffeburkens botten
blickar en gammal kvinna tillbaka
med vitt hår och pösiga ögon
urblekta kläder dragna över en
sedan länge övermogen kropp
hon önskar hon kunde gråta,
tänker hon , tar en ask tändstickor och går ut

Lukten av rök väckte oss
skogen brinner...............