Dagen vaknade av staden
som väckts av nattens
sista skrik
I parkerna
kröp
resterna av krogarnas spyor
svalt upproriskt

Där de som dog
en gång stod
for över himlen
en avslagen eufori
av drömmar som drömts
och liv som levts
som nu

Av höstlöv fylldes hjärtan
i ruinerna efter sina egna
ofullkomligheter
där de värmde
något