Ett vackert snidat skrin av exotiskt träslag står mitt på bordet i världens hus. För att nå det måste man först ha vuxit som människa, annars når man inte upp.

Skrinet är mångbottnat, och för varje fack krävs en ny nyckel av livserfarenhet. Nycklarna finns utplacerade längs livets väg, på varje grindstolpe, vid varje vägskäl ligger det en ny.

 I översta facket i skrinet ligger vardagens ord, de flesta är grå men ett och annat ord från de undre lagren hamnar ibland fel, ligger där och glänser, lockar att söka nästa nyckel.

Jag är och handlar, kom ihåg att ta fram kycklingen ur frysen. Kram Mamma

 I facket med en polkagrisrandig nyckel ligger de långa, röda och lekfulla orden som rimmar i ramsor. För att hitta nyckeln krävs fantasi, för den finns gömd i luftslottet strax höger om vägen.

En flaggstångsknoppsfärgsburk
blev stulen av
en flaggstångsknoppsfärgsburkskurk.
Han sprang nerför ängen
kröp in under sängen
som stod på flaggstångens ägares båts durk.

 Skrinets nästa lager är lite dammigt, doftar av gammalt läder och spröda pappersark. Det är kunskapens ord som ligger och väntar på den som vill söka dess nyckel.

”Att inse att man är okunnig är ett bra steg mot kunskap.”
Citat av Benjamin Disraeli.

 Lagret under det är fyllt av ord som doftar friskt av löv och drömskt av rosor. Det är ömhetens ord, och dem måste man en gång hört själv för att få tillgång till den skatt som göms här.

Jag älskar dig, du är mitt allt, jag är din i evighet.
Tack för att du finns! 

I nästa lager ligger ord som blänker likt vattendroppar, lika livgivande, lika klara. Det är visdomens ord, den visdom som inte kommer ur en bok utan ur livet självt.

”Ju mer sand som runnit genom livets timglas, desto klarare ser vi igenom det."
Citat av Niccolò Machiavelli

 I det understa lagret, under ord av smaragder och rubiner, under färgstarka och kryddstarka ord, ligger så en skatt. Det är ord av guldstoft, lätta som damm, dyrbara som kärlek och glänsande som själva solen.

Det är av de orden det skapas poesi .