Jag kan inte komma undan, du har grävt in dig för djup under min hud
jag vill sluta bry mig
men det går inte

jag har försökt radera hela din jävla stad,
alla underbara människor jag lärt känna genom dig.
jag vill få bort det.
alla svek,
jag vet inte vad du sagt om mig i din stad nu,
antagligen inte så mycket
det har du aldrig gjort.

ändå vill jag se dig skriva till mig.
mitt undermedvetna vill se hopp
jag vet det,
fast jag egentligen inte vet någonting längre

jag vet seriöst inte vad jag vill med dig.
jag kan inte leva genom dig längre, så det kvittar
om du egentligen är glad eller ledsen.

du var inte ledsen när du gjorde det.
men nu kommer du tillbaka och säger att du
gråter mer än någonsin.
vad ska jag göra åt det då?
du ville inte ha med mig längre,
jag står inte ut att du gör såhär.

men mitt undermedvetna vill att du ska komma tillbaka.
fast mitt, jag, vad jag vet, vet jag inte, jag vill inte.
du var aldrig bra.
jag tänkte "att flera gånger.
men jag visste inte då.
hur mycket du kunnde såra

jag har en djup syn på kärlek.
men inte för ung kärlek förren jag träffade dig.
jag blir förnedrad av mig själv.
är det såhär tonårs-kärlek ska vara?
ska det verkligen göra så här obamhärligt ont varje natt?
jag trodde verkligen inte det.
inte för dig.

du är inte värd det.
jag har verkligen förblidat mig själv med dig.

men nu vet jag till nästa gång.

Jag kan bara hoppas att andra gången inte blir lika svår.