När skymningen röd försvann
så bleknande fort över vattnet
och natten steg mörkt färgande upp
som en spiral över och under himlens fäste
då suckade jag och ville gå hem...

Men då tog nån i mig tag
och ett finger lades över min mun
och en röst sa:
Njut av mörkrets rodnande ingång till slut
ett konstverk av ett så sällsynt slag
ser du nog inte igen...

Min vän!

Oh jag jag stannade en stund...

Och då lades en hand om min rygg...

Och fyra ögon blickade ut över ett eldfärgat Öresund!

Och jag? Jag lade min hand om honom!