Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Systergömme

Landsvägsdiket är en vagga
högt där uppe glider molnen
timotej och åkervädd
stryker strävt mot våra ryggar
jag bär skrynkliga ord i fickorna
du bär sömnsvärta kring ögonen
och din skjorta stramar kring armarna
jag lägger handen över
känner tiden mola i lederna
du växer snart förbi
långt borta hör vi ugglelika rop
kanske skall de sluta leta
vi lindar oss i dikets sly
sparar minnen tyst i munnen
de smälter sakta under tungan




Fri vers av Grävling
Läst 421 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-01-25 17:55



Bookmark and Share


  danne //
Gammal dikt men den pulserar lika
som förr , kanske tidlös är känslan .
fint skriven Grävling
2020-02-09
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling