Gammal och van
och känd är vägen,
som jag går...

Jag skyndar på vinden är kall
jag har ju sett allt och, som nån
sa det är ju mest asfalt...

Men killen, som går före mig han
stannade till, jag såg att han tryckte
hårt med höger fot mot marken...

Till slut stannade han helt så jag fick gå
åt sidan för att komma fram och förbi
och jag tittade till lite extra på honom.
Då såg jag att han var så tunt klädd,
idag 8 minusgrader och iskall vind,
det blir många minusgrader till...

Så nådde mitt öga hans fot och nu såg jag
varför han stannat till... Under skon stack en
bit av en hundrakronorssedel fram...

Jag tittade upp såg då att han så ner på
mig, våra blickar möttes, jag log, han log...

Han böjde sig ner tog upp sedeln, jag gjorde
tummen upp, han gjorde tummen upp...

Våra vägar skiljdes!

Men jag blev så glad att just han hittade sedeln...