från berget kommer uvens röst
jag hör den
när jag sovsäcksnedkrupen sitter ute och lyss

rytmiskt pulserar den ut över bohuslandskapet
ett vårbudskap sprids i januari
och fyller alla vrår

men hur låter han egentligen
den tofsprydde
eldögde

tutar han
hoar han
eller är det rop man hör

jag vet inte så noga
men hans läte kittlar mitt öra
mystiken kryper in på mitt skinn

och jag minns den gången
på Kalvö
hur han fem meter ifrån mig
vårlät
och hur det i fullmånesiluett
rök ur hans öppna näbb