Min mamma har hökögon
och verkar alltid veta
vart bortappade nycklar
papper
och tröjor finns

Hon sa alltid
När hade du den sist?
Det var alltid så dumt
För om jag visste det
hade jag inte letat

Men hon kunde inte hitta mitt leende
när jag förklarade
att jag inte kunna finna det någonstans

Hon sa
När hade du det senast?
Och jag kände mig dum
För jag visste ju precis när
men jag kunde ändå inte få tillbaka det

Men vilken tur att du kom förbi
För ett upphittat leende är varmt
Och så länge du är här
känns det svårt att kunna tappa bort det igen