Vi gömmer undan dagboken
när livet förför oss
dansar med oss
smeker våra hår
håller våra händer
Och glädjen ropar
Föralltid du och jag!
Nu kan inget skilja oss åt
Jag glömmer bort dagboken
för det är bara livet och jag

Vi tar fram dagboken
medan tårarna faller ner på kinden
man börjar med ett
förlåt jag har inte skrivit på länge
mycket har hänt
Glädjen var otrogen
nu är allt mest skit
Dagbokens blanka sida
njuter av att vara behövd

Jag skriver dikter
när jag egentligen inte förstår mig på livet
men försöker
för jag vill ju inte glömma och gömma
Jag vill lära mig att leva
Att hålla glädjen i ena handen
Och Sorgen i andra

Man kan inte vara glad jämt
Man kan inte vara ledsen jämt
Man kan inte bara ha en ledsen dagbok

Man måste lära sig att leva