Jag ser tiden som smekt
timglasets midja
så mjukt och så försiktigt
jag ser tiden hur den
lämnat salta spår
små ränder liksom spår
av fötter

jag känner vindens
klagan genom tysta
rum ,trädets rötter
sova stilla vila

tills en ny gryning
tar sitt första skrik
som nyfött barn
på moderns arm

jag ser tiden genom Mirjams ögon
den som flöt likt havets ilskna massor
den som smekte klanderfritt
min kind

jag ser tiden såsom Mirjam
såg den ,genom taggsnår
genom rum av tidens fotspår

jag ser tiden genom
snäckors mönster
hör rösten fastna
i ett sandkorns visa

jag ser tiden genom Mirjams
ögon ,ty jag följde hennes
spår där genom köldens tempel
jag såg hennes
ögonblick födas
och gro

Mirjam hon är tröstens bro