Skogen 

den milsvidda

döende

kottar för fullt

kaktusar

strax innan

dehydreringsdöden

blommar, frösätter

anförtror sig

frömässigt

åt framtiden

frostnupna

frystorkade

druvor

ger finaste

eiswein

olyckliga

tragedislagna

män och kvinnor

kväder, kvider

sig poesiledes

genom livet

medan de

önskar

sig döda

Weltschmerz

ger så vackra rosor

när givaren

är död

ibland är

poesi

de sista

hjärtslagens

rytmik

en själens

cul-de-sac

säckpipans

sista pysning

genom lägsta

dronpipan