"Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas, så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning."

I dessa dagar då livets förväntade längd är en fullständigt okänd faktor för millioner människor och när mångas liv avslutas nästan innan de börjat, har jag haft läkarkontakt för första gången på över två år. SUMMA summarum, mina blodsocker och kolesterol värden är för höga. Om jag inte genast börjar ta Statiner ökar risken för att dö i någon hjärtkärl sjukdom. Hur stor den risken är för män över 75 har statistiskt belagts. Så om jag bara gör som doktorn säger så Minskar jag risken att dö av kolesterolrelaterade orsaker.

Det är där min betraktelse börjar.

Hur många andra riskfaktorer påverkar mina framtidsutsikter? Faktorer som det inte finns ett enda piller i Universum emot? Hela detta tjafs med " risker hit risker dit" ignorerar den enda verkligt väsentliga frågan: Kan du överhuvudtaget påverka ATT DU KOMMER ATT DÖ?
Nej nej och åter nej. Din och min död är den enda andra garantin tillvaron lämnarför oss alla. (Den första är din födelse, den tvivlar du ju inte på eller hur?) Vi kan inte undgå att dö. Det enda vi kan påverka är i vilket tillstånd vår sanna människa är när det sker.

Medicinmännens och kvinnornas välde är detta fysiska tält i vilket jag för närvarande är bosatt. Deras förmåga att hantera min själ och min Ande är nästan plus minus noll. Men det är bara det av mig som överlever!!! Att ägna 99% av min omsorg åt det som ingen kan förhindra att det dör oavsett alla medikamenter men nästan ignorera kärnan, är så långt från vett det går att komma.

"Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var en rik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.
Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'
Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda.

"Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott för varat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.
Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?' --
Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.» Lukas 12:17f

Det förhåller sig så: Jag lever de antal dagar som är utmätta åt mig. Varje enskild dag är given och innefattar ett förvaltarskap. Jag sår varje dag det jag kommer att skörda. Varje dag är antingen en dag i dens Nåd som gett mig den, eller ett rov från Honom. Jag lever det antal dagar jag får fram till dess att jag antingen och slutligen, har tackat ja eller nej till den Frälsning som Gud erbjuder. Att jag får "dag för dag" är ett ständigt utbud av gränslös nåd. Den dag jag slutligen tackar nej till den är mina dagar slut.

Oavsett om jag minskar risken för hjärtinfarkt med 10%, de nittio övriga farorna består. Risken för att dö kan du INGENTING göra åt. Du kan och bör göra någonting åt det som sänker din möjliga livskvalitet. Men bara om det du lever för har evigheten i sikte.

Om du vill "överleva" din fysiska död har du Honom som övervunnit döden som din tillflykt. Är du i Honom när du skakar av dig ditt yttre tält så är det i Honom som du vaknar på andra sidan.
Det hjärtat är fullt av nu, är allt du har då.

Det som finns innanför skalet är det som bestämmer hur det ser ut som kliver ur denna puppa till flykt där bortom tid och rum.

Låt inte lura dig till att tro att uppskjuten dödsdag förhindrar dess ankomst. Vixit laetus dum vixit ville romarna mena, "han levde glad så länge han levde", men om du ingen glädje har att se fram emot bortom nöjeslivet här, då är du att beklaga och ömka.

Predikaren 12:1 "Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»;"

Det berättas att gladiatorerna som marscherade in på arenan för att slåss till sin död hälsade med upplyft hand mot Kejsaren " Heil Caesar, de döende hälsar dig". Ave Caesar, Moraturi te salutant!

Så rätt så.. gå du och gör lika dant.. Lyft din hand mot Honom som övervann döden. Han är det nya livet. Ha det!