Vandrar genom öknens tusen rum
genom nätter av törstens tårar
vandrar genom öknens kalla
vindar
i trasa och lump
med hungerns käftar invid

marans hästar skall ridas åter
genom fullmånens kritvita glans
liksom glas lyser månens lampa
en pärla i himlens valv

vandrar genom öknens tusen rum
letar en källa av hav
en droppe som släcker törstens
torka som smeker
en tunga sträv som sand

ett krus jag fann invid gryningens hus
ett krus fyllt av
himlens tårar
alla de som livet samlat
alla de som jag trädde på strå
för att minnas