Ett litet ord, det får mig i gråt, viskas genom tysta medelande
En kort ljudsignal stör de allt mer intensiva snyftningar
Som att bli sparkad i magen, så hårt, att all luft, alla tankar alla känslor
Försvinner genom munnen, med hjälp utan kraften från slaget.

Det blir blött, liksom fuktigt, för blött, inte värt all denna smärtan
Den ända känslan som finns kvar. Smärta.

Besvikelse.

Besvikelse mot sig själv. Lätt åtkomlig.
Hat, ondska fyller kroppen.

Som om alla himmlens stjärnor skulle släckas
Som om alla ord försvann
Som om ingen längre kom ihåg vad kärlek var

Som om jag glömt vad jag velat ha…